Fluent Fiction - Swedish: Navigating the Labyrinth: Lost and Found in IKEA
Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:
fluentfiction.org/navigating-the-labyrinth-lost-and-found-in-ikea

Story Transcript:

Sv: Anders stod vid ingången till IKEA. Han gnuggade sina händer nervöst. Den enda tanke som cirkulerade i hans huvud var "Man kan lätt gå vilse här inne". Över huvudet hängde ett enormt skylt i blått och gult, IKEAs standardfärger. Han tog ett djupt andetag och klev in.
En: Anders stood at the entrance to IKEA. He rubbed his hands nervously. The only thought circulating in his mind was "One can easily get lost in here." Overhead hung a huge sign in blue and yellow, IKEA's standard colors. He took a deep breath and stepped inside.

Sv: Det första han noterade var doften av nysågat trä, blandat med lukten av gott kaffe från bistron. Han plockade upp en kundkorg och började sin svindlande resa genom varuhuset.
En: The first thing he noticed was the scent of freshly cut wood, mixed with the smell of good coffee from the bistro. He picked up a shopping cart and began his dizzying journey through the store.

Sv: Först var han i möbelavdelningen. Det var här spelet började. En labyrint av soffor, bokhyllor, sängar, stolar och bord. Till höger, till vänster, uppåt, neråt. Anders snurrade runt, försökte minnas vägen han tagit. Men alla skyltar verkade likadana.
En: First, he was in the furniture section. That's where the game began. A maze of sofas, bookshelves, beds, chairs, and tables. To the right, to the left, upwards, downwards. Anders spun around, trying to remember the path he had taken. But all the signs seemed the same.

Sv: Efter en stund insåg han att han var vilse. Varje korridor såg precis likadan ut: Fylld med Billy bokhyllor och Klippan soffor. Han började få tunnelseende. Hasseludden, Hemnes, Askvoll... alla dessa namn blev i hans huvud till en rörig soppa.
En: After a while, he realized he was lost. Every corridor looked exactly the same: filled with Billy bookshelves and Klippan sofas. He started to feel tunnel vision. Hasseludden, Hemnes, Askvoll... all these names became a jumbled mess in his head.

Sv: Han letade efter utgången. Men allt han kunde se runt sig var mer IKEA. Desperationen började krypa sig på. Vad om han var fast här för alltid, mitt i denna djungel av nordiska namn och platta paket?
En: He searched for the exit. But all he could see around him was more IKEA. Desperation began to creep in. What if he was trapped here forever, in the middle of this jungle of Nordic names and flat packs?

Sv: Då kom han på en idé. IKEA är välkänt för sina pilade rutt- markeringar på golvet. Om han följde dessa, skulle han hitta utgången. Men till hans bestörtning hade rutterna bleknat på vissa platser, och han kunde inte längre skilja dem.
En: Then he had an idea. IKEA is known for its arrow-marked paths on the floor. If he followed these, he would find the way out. But to his dismay, the arrows had faded in some places, and he could no longer distinguish them.

Sv: Timmarna tickade bort. Han började känna hungern gnaga i magen. Med sina sista krafter nådde han bistron. Han tog en köttbullemacka, åt den och kände hur krafterna började återvända. Sedan fortsatte han sin sökning efter utgången.
En: Hours passed. He started to feel hunger gnawing at his stomach. With his last strength, he reached the bistro. He grabbed a meatball sandwich, ate it, and felt his strength returning. Then he continued his search for the exit.

Sv: Då, mitt i en korridor full med Ektorp soffor, fann han en grå dörr. I begynnelsen tvekade han att öppna den; han trodde det kan vara ett lagerutrymme. Men han var desperat. Han öppnade dörren...