September 18, 2025

Rekindling Friendship: Elsa and Viktor's Mabon Reunion

17 minutes

Fluent Fiction - Swedish: Rekindling Friendship: Elsa and Viktor's Mabon Reunion
Find the full episode transcript, vocabulary words, and more:
fluentfiction.com/sv/episode/2025-09-18-22-34-02-sv

Story Transcript:

Sv: Hösten kastade sina gyllene löv över staden, och solen sken med ett milt ljus genom sjukhusfönstren.
En: Autumn cast its golden leaves over the city, and the sun shone with a mild light through the hospital windows.

Sv: Luften utanför var krispig och fylld av doften av friska löv, en påminnelse om att det var dags för Mabon, höstsabbaten.
En: The air outside was crisp and filled with the scent of fresh leaves, a reminder that it was time for Mabon, the autumn sabbat.

Sv: Inne i sjukhusrummet låg Elsa, en patient nyss återhämtad från en svår sjukdom.
En: Inside the hospital room, Elsa lay, a patient just recovering from a serious illness.

Sv: Hon låg i sängen och tittade ut på de dansande löven, försjunken i sina tankar.
En: She lay in bed watching the dancing leaves, absorbed in her thoughts.

Sv: Det var en ovanlig dag.
En: It was an unusual day.

Sv: Hon hade precis fått veta att hennes nya läkare var Viktor, hennes gamla barndomsvän.
En: She had just found out that her new doctor was Viktor, her old childhood friend.

Sv: Tankar virvlade runt i hennes huvud.
En: Thoughts swirled around in her head.

Sv: Hur många år hade det gått sedan de senast såg varandra?
En: How many years had it been since they last saw each other?

Sv: Elsa kände sig plötsligt liten och sårbar, men med ett starkt behov av att försonas med det förflutna.
En: Elsa suddenly felt small and vulnerable, but with a strong need to reconcile with the past.

Sv: Dörren sköts försiktigt upp och Viktor klev in i rummet.
En: The door was gently pushed open, and Viktor stepped into the room.

Sv: Han log artigt, klädd i sin vita rock, men Elsas hjärta sjönk.
En: He smiled politely, dressed in his white coat, but Elsa's heart sank.

Sv: Kom ihåg han henne?
En: Did he remember her?

Sv: Eller var hon bara en annan patient för honom?
En: Or was she just another patient to him?

Sv: Trots osäkerheten bestämde sig Elsa för att ta initiativet.
En: Despite the uncertainty, Elsa decided to take the initiative.

Sv: "Hej, Viktor," sa hon mjukt och såg honom i ögonen.
En: "Hi, Viktor," she said softly, looking him in the eyes.

Sv: Viktor stannade upp ett ögonblick, överraskad.
En: Viktor stopped for a moment, surprised.

Sv: En skymt av igenkänning blixtrade till i hans blick.
En: A flash of recognition flickered in his gaze.

Sv: Han rynkade pannan lite, sen log han igen, denna gång varmare.
En: He frowned a little, then smiled again, this time warmer.

Sv: "E-Elsa?
En: "E-Elsa?

Sv: Är det verkligen du?"
En: Is it really you?"

Sv: frågade han osäkert.
En: he asked uncertainly.

Sv: "Ja, det är jag.
En: "Yes, it's me.

Sv: Lång tid har gått," svarade Elsa med en suck, lättad över att han kom ihåg henne.
En: It's been a long time," replied Elsa with a sigh, relieved that he remembered her.

Sv: De pratade länge, och det var som om tiden rullats tillbaka.
En: They talked for a long time, and it was as if time had rolled back.

Sv: Viktor satte sig vid hennes sängkant, och de började dela minnen från deras barndom.
En: Viktor sat down at her bedside, and they began to share memories from their childhood.

Sv: Men ett tyst skugga fanns mellan dem, deras ofullständigt avslutade vänskap och de obesvarade frågor.
En: But there was a silent shadow between them, their incomplete friendship and unanswered questions.

Sv: "Vi tappade kontakten så plötsligt," sade Elsa och såg ner på sina händer.
En: "We lost touch so suddenly," said Elsa, looking down at her hands.

Sv: Hon visste inte hur hon skulle fråga vad som hände, men hon behövde försöka.
En: She didn't know how to ask what happened, but she needed to try.

Sv: Viktor tog ett djupt andetag.
En: Viktor took a deep breath.

Sv: "Jag vet.
En: "I know.

Sv: Jag var en dålig vän, Elsa.
En: I was a bad friend, Elsa.

Sv: Livet drog mig med, men jag har ofta tänkt på dig."
En: Life pulled me away, but I've often thought of you."

Sv: Det blev tyst ett ögonblick, vindens sus hördes genom fönstret.
En: There was a silent moment, the sound of the wind heard through the window.

Sv: Sedan tog Viktor hennes hand.
En: Then Viktor took her hand.

Sv: "Vill du träffas utanför det här stället, prata mer?
En: "Do you want to meet outside this place, talk more?

Sv: Jag vill verkligen reparera det vi hade."
En: I really want to mend what we had."

Sv: Elsa kände en våg av lättnad och hopp.
En: Elsa felt a wave of relief and hope.

Sv: "Ja, det vill jag gärna," svarade hon, med ett leende som nådde hela vägen till ögonen.
En: "Yes, I'd like that," she replied, with a smile that reached all the way to her eyes.

Sv: När Viktor lämnade rummet den dagen hade något förändrats.
En: When Viktor left the room that day, something had changed.

Sv: Elsa kände sig lugnare, liksom befriad från en del av de tunga känslorna.
En: Elsa felt calmer, as if freed from some of the heavy emotions.

Sv: De beslutade att träffas igen, inte som läkare och patient, utan som gamla vänner med en gemensam historia att utforska.
En: They decided to meet again, not as doctor and patient, but as old friends with a shared history to explore.

Sv: Och medan ännu fler löv föll utanför, reflekterade båda över vikten av balans - mellan yrkesliv och personliga relationer, mellan det förflutna och nuet.
En: And as even more leaves fell outside, both reflected on the importance of balance—between professional life and personal relationships, between the past and the present.

Sv: Det var Mabon, en tid för balans och reflektion, och det kändes rätt.
En: It was Mabon, a time for balance and reflection, and it felt right.

Vocabulary Words: